Därför blir vi utmattade av digitala möten

Under hösten skriver Altitude Meetings och Anders Mildner en bok om möten.
Vi publicerar löpande delar ur arbetet här på bloggen. Detta är den fjärde texten. Den första hittar du här
, den andra här och den tredje här!

– Jag är så oerhört trött. Det är bara digitala möten hela tiden. På kvällarna kan jag knappt varva ner alls.
Det är mitt under pandemin och alla arbetar hemifrån. Eva jobbar som kommunikatör för en mellanstor kommun och berättar att hon har svårt att få ihop sina arbetsdagar. Varför? Själv tror hon att det har med mängden digitala möten att göra.
– Mitt huvud känns som det ska sprängas, säger hon.

Det har nu gått nästan ett år sedan Eva berättade för mig om sin arbetsproblematik. Den fysiska världens möten har kommit tillbaka, åtminstone i liten skala. Och nu – i oktober 2021 – vet vi att Eva hade helt rätt. För digital möteströtthet finns – och den skiljer sig dessutom från annan möteströtthet.

Pandemin innebar att vi kollektivt för första gången flyttade över en stor del av våra möten till digitala verktyg. Att det hände samtidigt över stora delar av världen innebar både att vi tog ett jättelikt digitalt kliv – men också att vi tillsammans utförde ett storskaligt experiment. Mer än ett år senare börjar vi få kläm på hur det påverkade oss som människor.
Och ja, videomöten ÄR mer utmanande än fysiska möten. Den här problematiken syns för övrigt i våra sökningar på nätet. Nyordet ”Zoom fatigue” (Zoom-trötthet) har talande nog varit en populär sökfras ända sedan pandemin startade. 


Bild: Vårt ändlösa sökande efter Zoom-trötthetens orsaker.

I februari 2021 publicerades den första peer-review-granskade forskningen som tittade närmare på den trötthet som Eva och så många andra upplevt under coronakrisen. Forskaren Jeremy Bailenson, som leder Stanfords Virtual Human Interacton Lab, undersökte de psykologiska konsekvenserna av att varje dag tillbringa timmar i videomöten. Han fann fyra orsaker till varför vi blir uttröttade. 

1. Överflöd av ögonkontakt
När du sitter på ett fysiskt möte kommer din blick att flacka konstant. Ibland tittar du på den som talar, ibland tittar du ner bland dina papper, ibland tittar du ut genom fönstret. Men under ett videomöte tittar alla koncentrerat på alla – hela tiden. Det här betyder att du behandlar en annan passiv mötesdeltagare som du normalt hade behandlat en person som talar. 

Dessutom tittar du förvånansvärt mycket på dig själv (ja, det är bara att erkänna, vi vet att du gör det också), vilket ju inte är möjligt under ett fysiskt möte. Vissa undersökningar – till exempel en som Mailchimp gjorde bland sina användare – talar om att så mycket som en fjärdedel av alla som deltar i videomöten ägnar mer än 50 procent av tiden åt att titta på sin egen nuna.
Den totala mängden ögonkontakt är alltså mångdubbelt så stor under ett videomöte som under ett vanligt möte, och det här leder till stress. 


Jeremy Bailenson påpekar att scenskräck eller att känna obehag prata inför andra är en av de vanligaste fobierna i samtiden (något vi som jobbar med talarcoaching är väl bekanta med), och att vi därför inte ska underskatta vad som händer med människor när vi kräver att de ska sitta i möten där alla konstant fäster blicken på dem.
Vad vi i praktiken gör är vi puttar ut deltagarna på ett slags scen, där allas blickar hamnar på dem. 

Nästan ännu mer intressant är att känslan av plötslig och oönskad intimitet är en av orsakerna till varför människor mår dåligt av för många videomöten.
Har du ett videomöte med endast en person, kommer du att se personens ansikte i en storlek som din hjärna uppfattar som väldigt nära. Faktiskt alldeles för nära. Normalt sett kommer nämligen personer bara så nära ditt ansikte av två anledningar: kärlek/intimitet eller konfliktsökande. Och det är långt ifrån säkert att du känner för att mysa eller slåss med din kollega eller kund.
Även om du själv inte gör den här tolkningen medvetet, är det så din hjärna tolkar situationen. Och det föder en mängd obekväm stress, särskilt om du befinner dig i den här situationen timme efter timme. 

Hur löser man då detta?
Jeremy Bailensons föreslår att du inte har ditt videoverktyg i fullskärmsläge om du har en-till-en-samtal och att du kopplar in ett externt tangentbord för att skapa ett större avstånd till skärmen – och därmed får en större intim sfär. 

2. Du ser dig själv hela tiden

Vi tittar som sagt på oss själva väldigt ofta under videomöten. Det kan tyckas logiskt i en tid som är så självreflekterande och där vi är så besatta av att ta selfies, men det för inget gott med sig.
Undersökningar visar att ju mer du tittar på dig själv, desto mer självkritisk blir du. Det finns till exempel en hel del forskning som visar att det finns negativa konsekvenser med att se oss själva i en spegel. När vi nu sitter och tittar på oss själva dagarna i ända ökar det därför vår stress och försämrar vår självkänsla. En snabb och enkel lösning är därför att alltid dölja din egen video under dina videomöten.

3. Orörlighet
”Det kommer mer och mer forskning som visar att människor fungerar bättre kognitivt när de rör på sig”, säger Jeremy Bailenson.
Men under ett videomöte måste du sitta eller stå på exakt samma ställe – annars försvinner du ur bild. Du tvingas alltså minimera dina rörelser på ett sätt som inte är naturligt för dig.
Lösningen på detta är inte helt enkel. Jeremy Bailenson föreslår att man placerar kameran längre bort från sig själv. Men detta kommer samtidigt att leda till att det blir svårare att få kontakt med människorna på andra sidan skärmen. 

4. Kognitiv överbelastning
När vi är i videomöten måste vi jobba mycket hårdare än normalt. Både för att skicka signaler till andra – och att ta emot dem. Tänk på hur ivrigt du gestikulerar för att visa vad du menar under ett Zoom-möte. Du håller upp din tumme tydligt mitt framför skärmen, ler ett ganska crazy påklistrat leende – och så håller du kvar den där tokiga minen i några sekunder. Det är ungefär det minsta som krävs av dig för att du ska nå fram. 

Bild: Ser ni att jag vinkar nu? Ewan McIntosh CC BY NC 2.0

Omvänt måste du under ett videomöte låta din hjärna arbeta intensivt för att lyckas tolka alla små variationer i dina kollegers ansiktsuttryck, variationer som du under ett fysiskt möte hade förstått direkt. Det här betyder att din hjärna alltså jobbar på högvarv, utan att du kanske är medveten om det.
Som lösning föreslår Jeremy Bailenson att man under mötena då och då tar små videopauser och bara använder ljud. Både för att få en respit från de övertydliga gesterna och för att slippa hålla på att tolka saker som är extremt svårtolkade. 

Fotnot: Läs fyllig text om undersökningens resultat här!