Del 5: 1+1=5!

Mänsklighetens superkraft: Ett plus ett blir mer än två!

Del 5.1+1=5!

Det kan tyckas både naivt och omodernt att prata om tillit och gemensamma visioner när världen rasar i krig och pandemi. Men de som vill kalla sig realister och sedan ägna all sin kraft åt att skydda det som finns kvar, är faktiskt de som är naiva på riktigt. Om vi överger idén om att vi kan lita på varandras samstämmiga intentioner, då återstår bara den enkla idén om att var och en får klara sig på egen hand. Det finns inget hopp om magi i det. Det ligger liksom inbyggt i idén om att vara ett samhälle, att vi också försöker dela mer eller mindre realistiska visioner.

I den här bloggserien har jag försökt beskriva mänsklighetens superkraft och förmåga att göra så att ett plus ett blir mer än två och hur denna förmåga kan användas för att förvandla byggnader och stadsdelar till levande platser som man inte bara vill komma till utan även gärna vill komma från. Ytterst handlar det om att bygga och värna tillit. Tillit till samhälle och medmänniskor, men sett ur ett rent överlevnadsperspektiv, tillit till en morgondag. 

Att vi mäter tillväxt så ensidigt i ekonomiska termer beror framför allt helt enkelt på att vi kan. Går vi till oss själva inser vi snabbt att tillväxt handlar om att kunna känna tillit till en lite bättre framtid. Bättre i väldigt bred bemärkelse. Roligare upplevelser, intressantare möjligheter, hållbarare beteenden, mindre oro för barnen till exempel. Det behöver inte bli väldigt mycket bättre, men om alternativen är att det blir lite sämre varje dag eller status quo resten av livet, så är “lite bättre” det enda som är värt att sträva mot. Därför är 1+1>2 är en kraftfull formel, men det räcker alltså egentligen om 1+1 blir 2,00001.

Credit: frank29052515 – stock.adobe.com. Copyright: ©frank29052515 – stock.adobe.com

Hur kan man få in den här formeln i vardagen då? Hur gör man rent praktiskt för att göra 1+1>2 på sin arbetsplats, i kvarteret eller familjen? Jag har kokat ner det till 5 saker att observera, att göra och att öva sig på.

2. Se förbättring på många olika sätt!

Livet består av så mycket olika saker att uppskatta. Hälsa, relationer, skratt och leenden, fartvind, utsikt, idéer och visioner, nya möjligheter, kärlek, delikatesser och mycket annat som oftast inte syns i BNP. Eftersom vi bara uppskattar det vi observerar är det en bra idé att fundera på vad du uppskattar och börja lägga märke till det.

2. Dela dina utmaningar – med exempel!

Vi äger alla våra egna utmaningar och har ansvar för att de blir åtgärdade. Det betyder inte att man måste hålla sina utmaningar för sig själv. Genom att dela med sig av sina problem, tvingar man sig att bli tydlig med var skorna verkligen klämmer och då händer två saker. Dels får man möjlighet att själv ta ansvar. Och dels ökar chansen att någon annan kan bidra med oväntade perspektiv.

3. Ta vara på tillfällen att skapa tillit!

Tillit är färskvara som måste underhållas kontinuerligt. Man måste både se till att visa tillit och lägga märke till när andra visar tillit gentemot en själv. Båda dessa kan man bli bättre på. Även här kan man börja med att observera och sedan lägga märke till skillnaden när man övar sig.

4. Se andras förmågor som superresurser!

Det är lätt att uppleva andras förmågor som konkurrerande förslag och obegripliga eller rent av farliga lösningar. När man dessutom ägnar tid och kraft åt att förklara varför det är så, missar man möjligheten att dra nytta av en tänkbar resurs. Prova istället att betrakta medborgare och medarbetare som tänkbara superhjältar och ta chansen att låta dem bidra.

5. Sök andras drivkrafter att bygga med och tillgodose!

Precis som med förmågor och kunskaper är det lätt att sortera undan andras drivkrafter som banala eller deras intentioner som illvilliga. Här går man miste om värdefullt bränsle till problemlösandet framåt. Om man istället ägnar lite mer nyfikenhet åt att ta reda på vad som verkligen får motparten att “ticka”, då får man möjlighet att bygga samarbeten som fortsätter av sig själv. Även när man själv måste ta en liten paus.

Ingen vettig människa eller organisation som jag känner till lever efter budord. Inte särskilt bokstavstroget i alla fall. Men genom att välja dem som inspiration och riktning väljer man åtminstone bort att jobba för motsatsen.

Genom att välja att öva sig på tillit och samarbete, satsar man på möjligheten att ett plus ett kan bli mer än två och att ekosystem kan uppstå där förutsättningarna finns. Genom att aktivt jobba för att ett plus ett ska bli mer än två, väljer man bort enfalden i att var och en tar hand om sig själv. Det kan man väl unna alla arbetsplatser, familjer eller nybyggda stadsdelar?