Hur gör man när man ska prata inför folk?

När vi arrangerar konferenser preppar vi alltid föreläsarna innan det är dags att gå upp på scenen. Här kommer en sammanfattning av några av de tips som vi ger till våra talare.

#1 Börja direkt – fånga publiken

De flesta av oss som någon gång talar inför publik vill gärna börja med att buffra lite.

Det handlar antagligen om att vi – oavsett hur vana vi än är att stå framför främmande människor och prata – har ett (helt naturligt) behov av att känna oss trygga i det nya sammanhang vi släppts ned i.

Därför inleds väldigt många föreläsningar med att föreläsaren berättar vem hon eller han är och vad hon eller han ska prata om – först därefter börjar det riktiga pratet.

Vårt standardtips är att undvika detta.

Du kommer att vara presenterad när du går på scen och sammanhanget kommer också att vara förklarat. Publiken vill höra en historia eller föreläsning som börjar direkt och den eventuella osäkerhet som du känner i kroppen kommer inte att bli mindre om du ser att folk börjar skruva på sig eller kolla ned i sina telefoner. Vilket de antagligen kommer att göra eftersom de också förstår att ditt riktiga föredrag inte har börjat än.

Jämför gärna med andra saker som framförs från en scen.

En konsert börjar bäst genom att bandet – börjar spela. En teater börjar bäst genom att pjäsen faktiskt kör igång omedelbart när ljuset släcks.

Våga utmana de rädslor du känner, de som får dig att vilja buffra innan du kommer in på det som du faktiskt vill berätta. Du kommer vinna ofantligt mycket om du vågar.

Alltså: skippa alla inledningar av typen: ”Hej, jag heter Anders Mildner. Det är roligt att vara här! Jag ska prata lite om medieutvecklingen och vad den kan få för konsekvenser för oss i samhället. Det här är ju något som jag har funderat en del på och….”

Börja istället direkt med något som du du tror kommer att fånga publikens intresse, gärna en historia eller anekdot. När vi sitter i en publik framför någon som omedelbart börjar sitt prat med en berättelse, kommer vi omedvetet att släppa alla andra tankar, för att istället försöka förstå vad det är personen berättar om. Se exempelvis på Sarah Kays inledning här. På samma tid som talare normalt tar på sig att säkerhetsbuffra (ungefär en minut och trettio sekunder), fångar hon publiken totalt.

Vi känner omedvetet att vi MÅSTE lyssna när någon berättar en historia på riktigt. Vi vill försöka förstå vart hon är på väg.

Titta på andra föreläsare, se massor av video-upptagningar. Fråga dig själv: Vad är en bra inledning? Vad fångar din uppmärksamhet? Och hur kan du överföra dessa lärdomar till din egen föreläsning?

Vissa människor är födda bra talare. De flesta av oss andra får lära oss. Men man behöver faktiskt inte hela registret för att lyckas. Hans Rosling är en av landets mest uppskattade föreläsare. Egentligen är han inte en bra talare. Han står vid podiet, läser halvt innantill, har en ganska dålig datorpresentation, pratar inte världens bästa engelska, är ingen estradör. Med andra ord: han är egentligen exakt som de flesta av oss andra. MEN: han har entusiasm för att förmedla den kunskap han har. Och han låter inte det han egentligen har emot sig stå i vägen för att nå fram till publiken. Det gör honom till en otroligt bra talare – ändå.

Den stora lärdomen här är att du inte behöver känna dig dålig om du inte är en naturlig scenpersonlighet. På samma sätt som människor mycket väl kan fångas av en lysande scenpersonlighet som inte har något att berätta, kan de också fångas av en person som inte har scenen som en naturlig plats men som verkligen vill förmedla något viktigt. Det handlar bara om två saker: inställning och att våga. Och, så klart, att ha något att säga.

Slut-tips: tänk också på att du har en avslutning som verkligen är en avslutning.

#2 Göm dig inte

De flesta talarsituationen innefattar en talarstol där datorn med presentationerna står. Stå inte gömd bakom den. De flesta kommer faktiskt bara att se ditt huvud då. Stå istället bredvid talarstolen, gå direkt ut på scenen och möt publiken. Du kommer att se din presentation på datorn och om du har förberett dig tillräckligt, så VET du hur nästa bild ser ut. Om du förbereder dig tillräckligt kommer du också att våga möta publiken och har du väl gjort det en gång, kommer du känna att det inte var så läskigt som du kanske trodde. Responsen du får tillbaka kommer dessutom att stärka dig. Ett av våra återkommande mantran är att scenen är just en SCEN. Som talare – och som konferensarrangör – ska man betrakta den som sådan.

#3 Ha roligt

Som föreläsare pratar man ofta om allvarliga och viktiga ämnen. Men glöm inte bort att ha roligt! Alla gillar humor och skratt, även i allvarliga sammanhang. Och vi BEHÖVER mer humor i våra liv. Och det kan dessutom vara väldigt enkelt: ett innerligt leende från en föreläsare som möter sin publik betyder mycket! Nu är många som ska prata inför publik nervösa. Det gäller även föreläsare som pratar ofta. Men tänk på detta: stressen du kanske känner inombords syns inte utåt. Du får den att släppa om du slappnar av – och det finns inget som tar bort nervositet så snabbt som när publiken ler eller skrattar mot dig.

#4 Håll tiden

Hur länge ska man egentligen prata? Många som bokar en föreläsare frågar om en föreläsningstid på 45 minuter. Vilket är JÄTTELÅNGT. Först: våga ifrågasätta detta. Är det rimligt att någon ska sitta intresserad under så lång tid? Kommer du att kunna skriva en föreläsning av den sorten?

En bra standardtid är mellan 10 och 20 minuter. Då håller du dig fokuserad på en sak och klarar av att skriva ett manus som har en tydlig början, en fördjupning i mitten och ett bra slut. Men det är bra att hålla sig lite i underkant. Har du fått talartiden 20 minuter – sikta på att vara klar efter 17. Har du fått 15 minuter – sikta på att vara klar efter 12.

Öva noga därhemma och klocka dig själv för att anpassa ditt föredrag efter tiden. Känn också efter när du läser högt – gärna framför någon vän – om ditt föredrag verkligen håller för den tid du har. Kanske ska det vara kortare? Finns det döda bitar som inte engagerar? Spela in dig själv på video och lyssna, titta och utvärdera.

#5 Nämn inte tiden

Väldigt många föreläsare pratar om sin föreläsningstid (lägg märke till det nästa konferens du besöker). Gör inte det. Tänk på att inte säga ”Jag har ju bara 15 minuter på mig, så jag ska försöka att…” eller ”Och där är jag klar – jag klarade att hålla tiden!” Det skapar bara en känsla av att konferensen – och du – lider av tidsstress.

Nästa del i våra tips kommer att handla om hur datorpresentationerna bör se ut. Missa inte vårt nyhetsbrev med fler tips av den här sorten!