Dagens Industri och Aktuell hållbarhet rankade förra året hur börsbolag arbetar med de 17 målen för hållbar utveckling i Agenda 2030. Lundabaserade Alfa Laval fick toppbetyg. När The Bridge Interview arrangerades för åttonde gången satt Alfa Lavals koncernchef Tom Erixon på scen. Samtal kretsade kring vad hållbarhet innebär i skarpt läge för den som sitter i toppen på ett börsbolag med 40 miljarder i omsättning.
Ett 80-tal personer slog sig ner kring runda bord och fyllde Blackbox på STUDIO i Malmö. Samtalsledaren Thomas Frostberg inledde traditionsenligt med ett ”förband”, denna gång i form av Karin Ebbinghaus som leder Almi Invests GreenTech-fond. Fonden investerar i tillväxtbolag som har minskat CO2-avtryck inbyggt i sin affärsidé.
– Vi letar efter dagens startups som kan bli ett Alfa Laval, morgondagens stjärnor, sade Karin Ebbinghaus.
Fonden innehåller totalt drygt en halvmiljard, en summa som hon hoppas ska matchas av privat kapital och därmed i praktiken fördubblas.
– Cleantech-bolagen är i mångt och mycket hårdvarubolag och har ofta svårt att hitta kapital. Vi kan inte bara digitalisera bort klimathotet – det krävs produkter, maskiner och tillverkning också.
Efter att Tom Erixon satt sig tillrätta på scenen konstaterade Thomas Frostberg att Alfa Laval är ”bolaget alla känner till men som ingen egentligen vet vad de gör”.
– Kan du berätta vad Alfa Laval gör?
– Nej, svarade Tom Erixon snabbt och tillade:
– Om det är svårt att förstå Alfa Laval så är det för att vi jobbar med grundteknologier som man kan användas i nästan vilken industriell process som helst.
Närmare bestämt handlar det om separation – tekniken som bolaget en gång grundades kring i slutet av 1800-talet – samt värmeväxlare och pumpar.
På fabriken i Lund tillverkar man plattvärmeväxlare, vilket fick Thomas Frostberg att fråga:– Kan du förklara vad en plattvärmeväxlare är – så att folk begriper, menar jag?
Tom Erixon gav sig villigt in en kortare förklaring, men konstaterade också att tekniken i sig inte är ”rocket science”.
– Men att hela tiden göra den 5, 10 eller 15 procent bättre har en enorm påverkan på energieffektiviteten i ett system.
Tom Erixon påpekade att några av de största koldioxidutsläpparna i landet är oljeraffinaderier. Därför, menade han, är det viktigt också ur klimatsynpunkt att finnas i oljesektorn, där effekten av energibesparingen blir störst.
– Därför blir det problematiskt att positionera sig som cleantech i betydelsen ”vi jobbar bara med saker vi gillar”. Effekterna blir störst på problemområden. Stora applikationer inom raffinaderi-sektorn är viktiga för oss affärsmässigt, men de är framförallt viktiga klimatmässigt.
Enligt bolagets egna undersökningar bidrar Alfa Laval positivt till elva av FN:s 17 mål, bland annat genom utveckling av nya energilagringslösningar.
– Energilagring är nog den största enskilda frågan för vår utveckling, menade Tom Erixon
Energiproduktionen i förnybara energikällor är till sin natur ojämn och systemet måste balanseras med lagringsmöjligheter. Att lagra elektroner i batterier ”kostar” alldeles för mycket av jordens resurser i form av nickel och kobolt.
Svaret är därför termisk energilagring, menade Tom Erixon.
– Den lösning vi jobbar på går ut på att överföra elektroner till värme och tillbaka till elektroner igen, berättade han.
Men i det större perspektivet ser han många små steg att ta. Ett exempel är den nya separator som arbetar i vakuum och använder 40 procent mindre energi.
– Generellt finns det inte en lösning, det är hundratals små lösningar som ska bidra till att lösa klimatfrågan, påpekade Tom Erixon.
Thomas Frostberg ledde in samtalet på motsättningen mellan långsiktiga strategier för hållbarhet och den korta tidshorisonten till nästa kvartalsrapport.
– Jag har inte uppfattningen att kapitalet styr kortsiktigt. Däremot måste du redogöra för en plan som du tror på, du måste etablera en inriktning som du tror är rätt. Sedan är det min uppgift att sälja in den till kapitalmarknaden, svarade Tom Erixon.
Men hur går det med hållbarhetsarbetet när vi är på väg mot svagare ekonomisk konjunktur, frågade Thomas Frostberg.
– Det är klart att arbetet bromsas upp lite grann. Men kan du spara energi så kan du spara pengar, gör du inte den investeringen i år så gör du den nästa år. Det blir bara ett litet hack i kurvan, sade Tom Erixon.
Utmaningen nu menade han är att driva produktutveckling för en marknad som delvis inte finns. De möjliga tekniska alternativen för exempelvis framtidens vattenrening eller energilagring är många. Ett stort industribolag måste välja spår.
Svaret är en kultur med mer av ”trial and error” och mer samverkan med startup-världen, säger Tom Erixon.
– Det blir lite av en kulturkrock, men det är dagens realitet.
Lite mer av ”fail fast and fail forward” i Alfa Laval, föreslog Thomas Frostberg.
– Ja, det blir lite så, bekräftade Tom Erixon.
Vid det laget hade det blivit dags för frågor från publiken. ”Upplever du att vi ligger före eller efter andra länder när det gäler de här frågorna”, löd en av dem.
Det land vi lättast underskattar på det här området är USA där vi påverkas av den allmänna politiska bilden, blev svaret från Tom Erixon.
– Jag duckar frågan lite grann, men är det någonstans det finns innovationskraft på det här området är det i USA. Som vanligt, sade han.
Om vi vänder på frågan: Vad skulle hjälpa oss att bli mer innovativa och snabbfotade på hållbarhetsområdet, frågade Thomas Frostberg.
– I många frågor är vi alldeles för små för att göra något avtryck internationellt. Men i elektrifieringsfrågan där hade och har vi en fantastisk möjlighet att gå före, att elektrifiera vägar och bygga upp infrastrukturen och nå den fossilfria lösningen mycket snabbare än många andra länder. Det är den man ska kraftsamla kring om man ska prata policy.
En annan frågeställare undrade mot bakgrund av mål 17 i Agenda 2030 hur det i praktiken ska gå till att få fart på mer av samarbeten på hållbarhetsområdet.
– Jag tror inte att detta är något vi kan styra, svarade Tom Erixon, och fortsatte:
– Vi har ett kapitalistiskt system som i stora drag fungerar. Jag tror tyvärr att 2030-målen blir svåra för vårt industriella system att hantera, jag tror det kommer att ta lite längre tid. Industrins omvandling kan inte skyndas på så förtvivlat mycket.
”Varför vill man jobba på Alfa Laval om man är ingenjör och 25 år idag?” Morgonens sista frågeställare bad om Tom Erixons budskap till en ung och hållbarhetsmedveten akademiker.För att det inte finns något bättre ställe att följa och påverka förändringen från det gamla till det nya, blev svaret.
– Man är en del i hur energi- och vattenförsörjningsfrågorna ser ut. Man får engagera sig i nyckelfrågorna på ett sätt som är avgörande för hur Agenda 2030 kommer att bli. Vill man vara med på den resan, då ska man söka till Alfa Laval.
Text: Ola Nilsson