Altitude-bloggen

10 tips för att lyckas med din presentation!

Vi befinner oss mitt uppe i ett skifte. En äldre tradition av datorpresentationer håller – till sist! – på att ersättas av en nyare, där bilderna som visas både håller en högre klass rent designmässigt och där de nu används professionellt: som extra stöd för det som berättas och inte som fusklappar åt föreläsaren.

Som i fallet med all annan utveckling befinner sig inte alla på samma punkt vid samma tillfälle. Därför existerar det just nu en ganska spridd bild av vad en acceptabel datorpresentation innebär. Klart är att en stor del av de presentationer som dras upp på svenska konferenser inte håller måttet.

En dålig presentation kommer att göra föreläsningen sämre. Publikens fokus flyttas från talaren och budskapet till skärmen – och där är det mycket lätt att fastna i oändliga rader av bullet points eller mängder med snårig text,

Ett av problemen med presentationer är att vi ännu inte riktigt har ett samförstånd kring att det är en konst i sig att göra en bra presentation i Powerpoint eller Keynote. Men det är det såklart. På samma sätt som det krävs kunskap för att göra en webbsida, en trycksak eller ett bokomslag, krävs det kunskap för att göra en snygg, bra, funktionell och upplevelsehöjande datorpresentation. Det är här det ofta krockar.

Föreläsaren – speciellt om han eller hon normalt rör sig inom mer förlåtande system med lägre formmässiga krav, som exempelvis högskola eller universitet – har ibland svårt att förstå vad problemet är. ”Ingen har klagat förut och jag har hållit hundratals föreläsningar” är en vanlig kommentar.

Men problemet är just att världen förändras och att föreläsare från och med nu kommer möta en publik som helt enkelt har högre krav. Vill man bli tagen på allvar är det därför viktigt att man ständigt jobbar med hur presentationerna ser ut.

Här är 10 punkter som garanterat kommer göra din presentation bättre!

1) Ladda ner ett snyggt template. Det finns både gratis- och betalvarianter av snygga templates som får din presentation att se snygg och proffsig ut.

2) Skaffa inspiration från andra. Slideshare är ett bra ställe att börja

3) Ha inte för många bilder. Bygg inte din presentation på en bild per sak du säger. Utgå istället ifrån ett fåtal väl valda bilder. Ingen vill se en föreläsare som stressar igenom ett tiotal bilder mot slutet av presentationen bara för att tiden är ute. Fundera över vilka bilder som verkligen tillför något. Kanske behöver du inte så många. Kanske behöver du inga alls?

4) Se till att dina bilder är bra. Du kommer att visa dem på en jättestor skärm på en scen. Du kommer  i själva verket aldrig att visa större bilder för någon än under din presentation. Se till att bildens kvaliteter matchar detta. Har du inga egna bra bilder, använd Flickrs creative commons-sökningar för professionella bilder du får lov att använda.

5) Fyll inte presentationen med ord. Optimalt är så lite som tre, fyra stycken. Långa meningar, citat och hänvisningar behövs nästan aldrig. Publiken vill lyssna på dig – inte läsa från en skärm. Vårt råd är alltid att du skriver föreläsningen först och sedan gör din presentation som bildstöd till det skrivna. Var noga med att du inte gör tvärtom: skriver föreläsningen i Keynote eller Powerpoint och sedan har ditt föredrag som stöd för bilderna. Undvik av samma skäl bulletpoints och uppräkningar helt och hållet. Här råder det fullständig konsensus bland publiken, lovar vi påstå: alla utvärderingar vi gör anmärker negativt på talare med bulletpoints-excesser.

6) Använd inga effekter. Det mesta som swischar, snurrar, flyger in eller animeras i övergångarna mellan dina bilder kommer att upplevas som oproffsigt och lite barnsligt.

7) Använd en ren, enkel och snygg design. Växla inte mellan en mängd olika typsnitt och flera olika storlekar. Om du inte har kunskapen att skapa en fint designad presentation är det här steget där du ändå kan lyckas genom att välja enkelhet, renhet och småskalighet. Enhetliga färger fungerar på samma sätt väldigt bra. Fundera också över vad dina typsnitt och vad textens färg verkligen signalerar.

8) Använd inte företags- eller organisationsloggor i onödan. Många talare företräder en organisation eller ett företag. Det innebär inte att dessa loggor måste vara på alla bilder. Tvärtom är det dålig reklam för bolaget eftersom presentationen kommer att se dålig och överlastad ut. Måste du ha med en logga? Varför inte lägga den sist tillsammans med dina kontaktuppgifter?

9) Använd bara högupplösta bilder. Drar du upp en för liten bild i storlek blir den pixlig – vilket drar ner intrycket rejält.

10) Se till att du har rätt att använda de bilder du visar. Du kan (naturligtvis) inte bara plocka bilder från internet – använd istället creative commons-licensierade bilder från exempelvis Flickr.com – och se till att hänvisa till upphovsmannen och licensen.

Och till sist: projektorn visar presentationerna i ett bestämd bildformat. Ta reda på vilket innan du gör din presentation. Numera är det vanligt med ett utdraget widescreen-format, som också kallas 16:9, men äldre projektorer visar i ett mer fyrkantigt format. Här kan dina bilder antingen riskeras att klippas, om du använder Widescreen i en fyrkantig projektor, eller kan du få en svart kant runtom bilderna om det är tvärtom.

Hur jobbar då vi? Vi går igenom alla presentationer innan varje konferens och finns på plats som stöd och hjälp för den talare som behöver designhjälp. Vi räknar dessutom med att det tar tid. Själva räknar vi att det tar en dag för att göra en riktigt bra och genomtänkt presentation från grunden. Men vi vet också att det gör rejäl skillnad under själva föreläsningen.

 

5 tips för att bli en bra talare!

Hur gör man när man ska prata inför folk?

När vi arrangerar konferenser preppar vi alltid föreläsarna innan det är dags att gå upp på scenen. Här kommer en sammanfattning av några av de tips som vi ger till våra talare.

#1 Börja direkt – fånga publiken

De flesta av oss som någon gång talar inför publik vill gärna börja med att buffra lite.

Det handlar antagligen om att vi – oavsett hur vana vi än är att stå framför främmande människor och prata – har ett (helt naturligt) behov av att känna oss trygga i det nya sammanhang vi släppts ned i.

Därför inleds väldigt många föreläsningar med att föreläsaren berättar vem hon eller han är och vad hon eller han ska prata om – först därefter börjar det riktiga pratet.

Vårt standardtips är att undvika detta.

Du kommer att vara presenterad när du går på scen och sammanhanget kommer också att vara förklarat. Publiken vill höra en historia eller föreläsning som börjar direkt och den eventuella osäkerhet som du känner i kroppen kommer inte att bli mindre om du ser att folk börjar skruva på sig eller kolla ned i sina telefoner. Vilket de antagligen kommer att göra eftersom de också förstår att ditt riktiga föredrag inte har börjat än.

Jämför gärna med andra saker som framförs från en scen.

En konsert börjar bäst genom att bandet – börjar spela. En teater börjar bäst genom att pjäsen faktiskt kör igång omedelbart när ljuset släcks.

Våga utmana de rädslor du känner, de som får dig att vilja buffra innan du kommer in på det som du faktiskt vill berätta. Du kommer vinna ofantligt mycket om du vågar.

Alltså: skippa alla inledningar av typen: ”Hej, jag heter Anders Mildner. Det är roligt att vara här! Jag ska prata lite om medieutvecklingen och vad den kan få för konsekvenser för oss i samhället. Det här är ju något som jag har funderat en del på och….”

Börja istället direkt med något som du du tror kommer att fånga publikens intresse, gärna en historia eller anekdot. När vi sitter i en publik framför någon som omedelbart börjar sitt prat med en berättelse, kommer vi omedvetet att släppa alla andra tankar, för att istället försöka förstå vad det är personen berättar om. Se exempelvis på Sarah Kays inledning här. På samma tid som talare normalt tar på sig att säkerhetsbuffra (ungefär en minut och trettio sekunder), fångar hon publiken totalt.

 

Vi känner omedvetet att vi MÅSTE lyssna när någon berättar en historia på riktigt. Vi vill försöka förstå vart hon är på väg.

Titta på andra föreläsare, se massor av video-upptagningar. Fråga dig själv: Vad är en bra inledning? Vad fångar din uppmärksamhet? Och hur kan du överföra dessa lärdomar till din egen föreläsning?

Vissa människor är födda bra talare. De flesta av oss andra får lära oss. Men man behöver faktiskt inte hela registret för att lyckas. Hans Rosling är en av landets mest uppskattade föreläsare. Egentligen är han inte en bra talare. Han står vid podiet, läser halvt innantill, har en ganska dålig datorpresentation, pratar inte världens bästa engelska, är ingen estradör. Med andra ord: han är egentligen exakt som de flesta av oss andra. MEN: han har entusiasm för att förmedla den kunskap han har. Och han låter inte det han egentligen har emot sig stå i vägen för att nå fram till publiken. Det gör honom till en otroligt bra talare – ändå.

Den stora lärdomen här är att du inte behöver känna dig dålig om du inte är en naturlig scenpersonlighet. På samma sätt som människor mycket väl kan fångas av en lysande scenpersonlighet som inte har något att berätta, kan de också fångas av en person som inte har scenen som en naturlig plats men som verkligen vill förmedla något viktigt. Det handlar bara om två saker: inställning och att våga. Och, så klart, att ha något att säga.

Slut-tips: tänk också på att du har en avslutning som verkligen är en avslutning.

#2 Göm dig inte

De flesta talarsituationen innefattar en talarstol där datorn med presentationerna står. Stå inte gömd bakom den. De flesta kommer faktiskt bara att se ditt huvud då. Stå istället bredvid talarstolen, gå direkt ut på scenen och möt publiken. Du kommer att se din presentation på datorn och om du har förberett dig tillräckligt, så VET du hur nästa bild ser ut. Om du förbereder dig tillräckligt kommer du också att våga möta publiken och har du väl gjort det en gång, kommer du känna att det inte var så läskigt som du kanske trodde. Responsen du får tillbaka kommer dessutom att stärka dig. Ett av våra återkommande mantran är att scenen är just en SCEN. Som talare – och som konferensarrangör – ska man betrakta den som sådan.

brian

#3 Ha roligt

Som föreläsare pratar man ofta om allvarliga och viktiga ämnen. Men glöm inte bort att ha roligt! Alla gillar humor och skratt, även i allvarliga sammanhang. Och vi BEHÖVER mer humor i våra liv. Och det kan dessutom vara väldigt enkelt: ett innerligt leende från en föreläsare som möter sin publik betyder mycket! Nu är många som ska prata inför publik nervösa. Det gäller även föreläsare som pratar ofta. Men tänk på detta: stressen du kanske känner inombords syns inte utåt. Du får den att släppa om du slappnar av – och det finns inget som tar bort nervositet så snabbt som när publiken ler eller skrattar mot dig.

rol

#4 Håll tiden

Hur länge ska man egentligen prata? Många som bokar en föreläsare frågar om en föreläsningstid på 45 minuter. Vilket är JÄTTELÅNGT. Först: våga ifrågasätta detta. Är det rimligt att någon ska sitta intresserad under så lång tid? Kommer du att kunna skriva en föreläsning av den sorten?

En bra standardtid är mellan 10 och 20 minuter. Då håller du dig fokuserad på en sak och klarar av att skriva ett manus som har en tydlig början, en fördjupning i mitten och ett bra slut. Men det är bra att hålla sig lite i underkant. Har du fått talartiden 20 minuter – sikta på att vara klar efter 17. Har du fått 15 minuter – sikta på att vara klar efter 12.

Öva noga därhemma och klocka dig själv för att anpassa ditt föredrag efter tiden. Känn också efter när du läser högt – gärna framför någon vän – om ditt föredrag verkligen håller för den tid du har. Kanske ska det vara kortare? Finns det döda bitar som inte engagerar? Spela in dig själv på video och lyssna, titta och utvärdera.

#5 Nämn inte tiden

Väldigt många föreläsare pratar om sin föreläsningstid (lägg märke till det nästa konferens du besöker). Gör inte det. Tänk på att inte säga ”Jag har ju bara 15 minuter på mig, så jag ska försöka att…” eller ”Och där är jag klar – jag klarade att hålla tiden!” Det skapar bara en känsla av att konferensen – och du – lider av tidsstress.

Nästa del i våra tips kommer att handla om hur datorpresentationerna bör se ut. Missa inte vårt nyhetsbrev med fler tips av den här sorten!

Vilka är ”vi” som ska lösa näthatsproblemet?

Just nu diskuteras näthatets konsekvenser överallt. Böcker går igenom hur journalister, debattörer och politiker drabbas och artikelserier visar med all tydlighet hur hot och kränkningar fullständigt lamslår det öppna samtalet.

Regeringen ser över lagändringar för att komma till rätta med problemet, samtidigt som Demokratiutredningen pekar på ett annat, relaterat, bekymmer – att konspirationsteorier och propaganda sprids i en sådan omfattning att demokratin hotas om inte skolor står bättre rustade för att möta desinformationen.

Det handlar dock inte om ett ungdomsproblem. Inte heller om ett kunskapsproblem. Alla med en dator och ett Facebook- eller Twitterkonto kan med egna ögon se hur mängder med vuxna helt öppet lägger ut hotfulla, kränkande och rasistiska kommentarer varje dag.

På samma sätt kan de allra flesta se hur deras vänner då och då delar länkar med material som är förljuget eller falskt. Ibland tämligen oskyldigt – eftersom de överhuvudtaget inte har funderat över vad det egentligen står i den text de skickar vidare eller vem som egentligen är avsändare och vad det finns för syfte bakom publiceringen.

Därför är det heller inte konstigt att de vanligaste förklaringarna som politiker eller andra matkhavare har när de konfronteras med att sprida tveksamt material är: ”Jag hade inte läst det”, ”Jag visste inte vad det stod” eller ”Jag hade ingen aning om vad det där var för sida”.

Hur skrämmande det än är, får vi nog börja erkänna att det här har blivit en del av ett vardagligt betende på nätet idag. De hårda och kränkande orden och ointresset för fakta och sanning har blivit en del av vår kultur.

Hur ska man i en sådan kultur kunna peka på barnen och begära att de uppför sig annorlunda?

Hur ska skolan kunna lära ut faktakoll och källkritik och ställa krav på ett ickekränkande uppförande om dessa saker så uppenbart inte värderas av resten av samhället?

13 april arrangerar vi konferensen README i Malmö. Konferensen går för tredje året och har som mål att samla så många aktörer som möjligt för att tillsammans diskutera läsrelaterade frågor ur samhällsperspektiv. I år kommer vi just att prata om hat, lögner och konspirationsteorier. Att vi gör detta tillsammans med deltagare från skola, bibliotek, mediebransch och forskning tror vi spelar roll – lösningarna måste vara gemensamma.

För vilka är egentligen ”vi” som ska lösa ett allt mer akut samhällsproblem? Rimligen går det inte bara att lägga ansvaret på lärarna, skolan och politikerna.

Den utveckling som sker just nu kommer att påverka allt: alla företag, alla organisationer, alla människor. Under de tre år vi arbetat med README har vi sett en förändring bland företagen, där allt fler förstår vikten av att engagera sig i den här sortens samhällsfrågor. Utvecklingen följer ett tydligt mönster, där näringslivet engagerar sig i projekt som tidigare möjligen ansetts för snäva för att ge ett lätt svar på frågan: På vilket sätt tjänar vi på det här?

Som en följd av nya företagsledare och ett allt starkare fokus på CSR-arbete, inser dagens företag att det just i den frågan ligger en lösning till många av dagens samhällsproblem – och därmed också till de egna affärerna. Kunskap, demokrati och öppna samtal leder till ett starkare samhälle och därmed också bättre affärer. Det finns faktiskt en hel del affärer som överhuvudtaget inte kan bli gjorda i ett samhälle som präglas av hat, okunskap, rädsla och tystnad.

Av den anledningen är det så glädjande att se hur stort engagemanget varit kring projekt som Näringslivsuppropet och Good Malmö, där företag samlats för att skapa handfasta resultat för nyanlända och människor som står utanför arbetsmarknaden. Hatet i samhället – för det är en samhällsfråga, inte en internetfråga – måste mötas av hela samhället. Det behövs massor med lokala intitiativ – från förskolan och uppåt – för att få till stånd en förändring. Men framförallt krävs det att vi alla, från enskilda människor till företag och myndigheter, inser att vi kan vara kuggar i förändringshjulet.

Att skolan från och med nu kommer att stärka utbildningsinsatser kring faktakoll, källkritik och uppförande på internet är uppenbart. Men sanningen är ju att dessa insatser även skulle behövas för äldre målgrupper. Det är egentligen inte alldeles otänkbart att samma företag som idag satsar på ett etiskt CSR-arbete också skulle kunna föra ner samhällsdiskussionen om hot, hat och kränkningar till den egna personalen, samt stötta eller rentav starta initiativ för att förbättra situationen. Hur rustade är de anställda vad gäller källkritik? Det är faktiskt ingen dum utbildninsgfråga att satsa lite resurser på.

Företagen kan naturligtvis också börja att ställa krav på de aktörer som idag får en stor del av annonskakan. Är det okej att synas i alla sammanhang, oavsett vad som står i kommentarsfälten?

Näthatet hotar att lamslå det öppna samhället och tränga undan mängder med människor från offentligheten. Företagen kan vara en del av lösningen – precis som alla vi andra. Att vi inser det och tillsammans arbetar för ett annat samhälle är det enda som kan skapa en förändring.

Anders Mildner

Programansvarig, README-konferensen.

Fotnot: README går 13 april i Malmö.

Vad har du lärt dig av livet?

Vad kan en konferens- och mötesarrangör göra för att på något sätt bidra till att göra saker bättre i den humanitära kris som vi befinner oss mitt uppe i?

Vi har pratat en hel del om det. Har man sin bas i Malmö faller det ju sig helt naturligt. Vi passerar dagligen alla flyktingar som anländer till centralen och känner precis som flertalet andra att vi vill hjälpa till. En sak är så klart att hjälpa personligen. En annan är vad vi som bolag kan göra (förutom att skänka pengar).

Vi har därför tagit fram ett koncept som heter 5 Saker. Tanken är enkel: tre talare får vardera 25 minuter på sig att berätta om fem saker som de lärt sig av livet. Vi – och STUDIO – kommer att driva 5 Saker som ett välgörenhetsarrangemang. Vårt mål just nu är att samla in så mycket pengar vi bara kan till UNHCR:s flyktinghjälp.

Men vi hoppas också att projektet kan bidra till ett annat slags offentligt samtal, där vi tillåts lämna det hetsiga realtidsdebatterandet, ta ett kliv åt sidan och fundera över viktiga(re) livslärdomar.

Vi arrangerar 5 Saker för första gången på Babel i Malmö den 30 november mellan klockan 17 och 21. Talarna denna första gång blir radioprofilen Johanna Koljonen, stjärnföreläsaren Stefan Hyttfors och Lunds kulturchef Chris Schenlaer.

Vi är själva oerhört nyfikna på vilka fem saker de kommer att ta upp! Och vi vill gärna att just du kommer. Hjälp oss gärna att sprida informationen om arrangemanget till dina vänner, dina kolleger och din familj.

Vi lever i en värld som just nu präglas av väldigt mycket polarisering och hat. Det behöver inte vara så. Vi är övertygade om att vi kan göra skillnad tillsammans. Det här är vårt försök att ta ett första steg på den vägen.

5 Sakers sajt finns här.
(Tack till byrån Kolossal och Ponus Jarnlo för design och webbmakande!)

 

 

Vi bjöd hit en cyborg

 

”We are an international organization that aims to help people become cyborgs (extend their senses by applying cybernetics to the organism); defend cyborg rights and promote cyborgism as an art movement.”
Så lyder Cyborg Foundations manifest. Organisationen grundades för fem år sedan av cyborgaktivisten Neil Harbisson och koreografen Moon Ribas för att pusha cyborg-utvecklingen framåt. Och det där låter ju rätt speciellt. Men vad innebär det?

Idag har vi helt nya möjligheter att bygga ut våra sinnen än för bara några år sedan. Neil Harbisson föddes färgblind, men kan numera faktiskt uppfatta långt fler färger än vi andra. Han har nämligen byggt in en antenn i sitt huvud som ger honom möjligheten att höra färger som ljud. Om några veckor kommer Neil till Sverige för att berätta om vad förvandlingen till cyborg har betytt för honom och hur den har fört honom närmare både naturen och djuren.

Vi tycker att det här är extremt spännande. Kika på hans fantastiska TEDTalk I Listen To Color här – och kolla in hela programmet till Lyssna den 24 november i Lund – en konferens där vi belyser ljudens betydelse i samhället från en mängd perspektiv och där vi samlar svenska och internationella experter till en heldag, fullmatad med oväntade och intressanta vinklar på vad ljuden betyder för vår vardag.
Konferensen är öppen för alla.